Det som inte fick hÀnda, hÀnde. Jag kÀnner mig krasslig. IgÄr kvÀll nÀr disken var bortplockad efter middagen satte jag mig framför brasan och jag kÀnde mig extremt trött, jag nÀstan somnade. Blev tÀppt i nÀsan pÄ en enda gÄng kÀndes det som och tung i huvudet. Tror vi gick och la oss redan kl. 20 (kollade pÄ en serie men jag kÀnde tidigt att John Blund stod och trampade i farstun). à natten som följde var inte rolig. Har varit vaken flera gÄnger, jagat efter Ipren, halstabletter och druckit vatten.
Det var precis detta jag fasade för. Har inte varit förkyld eller sjuk pĂ„ 1,5 Ă„r och prickar precis lagom in detta inför en resa dĂ€r orken mĂ„ste finnas varje dag. Vill inte ens tĂ€nka pĂ„ flygresan och framförallt start och landning. Har flugit hem förr med förkylning och den smĂ€rtan gĂ„r inte att beskriva. Det kĂ€nns som att öronen ska sprĂ€ngas. Pratade med min chef i morse och jag fick tips om en riktigt bra nĂ€sspray som vidgar de flesta kanaler i ansiktsregionen. Har skrivit en âatt-handla-listaâ till Jonas som han fixar nĂ€r han Ă€r pĂ„ hemvĂ€g. đ€
Stillhet och vila och jag fÄr intala mig sjÀlv att det hÀr gÄr över fort och framförallt inte blir vÀrre. Finns ingen grÀns för hur mycket synd jag tycker om mig sjÀlv nu. à samtidigt kÀnner jag dÄligt samvete för mÄnga andra som har betydligt vÀrre diagnoser i livet. DÄligt samvete för mamma ocksÄ. TÀnk om jag smittade henne igÄr? à Henry och Alexandra⊠Men i gÄr pÄ dagen kÀnde jag ju inget. Förutom att jag var trött utöver det vanliga efter förmiddagens promenad pÄ isen. Men att pulsa i snö i drygt fyra kilometer, inte sÄ konstigt.
LĂ€mna en kommentar