Ibland gör det lite ondare
när knoppar brister
I år värmer inte solen lika starkt
när vintern släpper likt envist klister
Jag ser glittret i sjön
men hjärnan tar inte emot skönheten
Värmen når inte riktigt fram
Känner bara hopplöshet och sårbarheten
Livet är så skört
och tunga besked bevittnar detta
All ångest och oro
Tänk om alla mörka moln kunde lätta
Livet största gåva
är att just leva – men det går för fort
Rädslan för motsatsen
är enorm och värre än jag nånsin trott
En strimma sol faller genom molnen
Lycka varar en kort stund – som ett tomtebloss
Låt oss tro att det finns ljus
Hoppet är det sista som lämnar oss
SigridSofia 10 april 2026
SigridSofia.art.blog 
Lämna en kommentar