SigridSofia.art.blog

Att leva med två yrkesroller samtidigt är något jag trodde skulle gå att hantera med lite planering och struktur. Men verkligheten är mer komplicerad än så. 

 

Att vara 50 % kommunalråd och 50 % i en annan tjänst innebär att jag ständigt växlar mellan två världar – och ibland känns det som om ingen av dem får hela mig. Dagarna är fyllda av möten, beslut och ansvar. När kvällen kommer borde jag kunna släppa taget, men ofta tar jag med mig tankarna hem. Sover relativt bra (eftersom deadline i säng oftast är före 21 🙃) men jag vaknar på natten, ligger och grubblar. Tankarna snurrar: Gjorde jag rätt prioritering? Missade jag något viktigt? Hur påverkar det här människorna som litar på mig? Det är som om hjärnan inte hittar av-knappen.

 

Det svåra är att båda rollerna kräver engagemang och närvaro. Kommunalrådsuppdraget är inte bara ett jobb – det är ett förtroende. Den andra tjänsten har sina egna krav och förväntningar. Mitt i allt försöker jag vara en närvarande människa utanför arbetet men jag känner ofta en otillräcklighet gentemot min mamma, gentemot mina barn.

 

Jag har insett att det inte finns någon perfekt balans. Kanske handlar det om att acceptera att den är föränderlig. Att våga säga nej, även när det känns obekvämt. Att ge mig själv tillåtelse att stänga av – på riktigt. Och att se återhämtning som en investering, inte som slöseri med tid.

För mig är balans en levande process. En process som kräver medvetenhet, mod och ibland kompromisser. Och jag jobbar på det – varje dag. 🌟

 

Jag längtar till Italien och om två veckor är det dags. Samtidigt bävar jag för att vara borta i nästan två veckor. Mitt uppe i en rekryteringsprocess ny kommundirektör… Jag missar delar av båda jobben samt bl a en träff med topp-kandidater från länet (partiet). Ska försöka att inte tänka på det….

 

Ha en go kväll vänner! ❤️